- Simon Norrsveden

Det har hänt en liten incident, precis när trummisen gick från scenen började han att spy. Eftersom det är så jävla roligt att spela så fortsätter vi med det. Den här låten tillägnas en viss person, nej hela spelningen tillägnas Kattis [osäker på namn] som tyvärr inte kunde komma, för att det inte blev så.

- Stefan Randström, sångare i Den stora sömnen

I’m gonna speak english tonight though, because we are livestreaming this on the internet, så det är inte för att jag tycker det är coolt att jag pratar engelska.

- Oskar Humlebo, Moto Boy

Man kan höra på deras mellansnack att det kan bli något, kanske något stort. De har orden med sig, i musiken och när den tystnar. De ger allt de har på scenen, som om de har spelat i minst tio år och inte gjort något annat och fortfarande har någonting på hjärtat de vill slita, skrika, gråta ut till publiken, som om det är det viktigaste de har. Så jag har hunnit titta på Simon Norrsveden, Den stora sömnen och Moto Boy det här nya året. Simon Norrsveden inleder på Mosebackespelningen väldigt modigt med 14 år och visar att de kan ge en annan upplevelse än på skiva och gör det under hela spelningen. Moto Boy är nytänkande och utnyttjar varenda ljudmillimeter i en kyrka, kan det bli bättre? Den Stora Sömnen ger järnet, om jag var Håkan Hellström skulle jag bli likblek av avundsjuka (min enda referens är Hellström på Way Out West 2008), Den Stora Sömnen har en nerv som få svenska band har just nu och det känns otroligt genuint, publiken är med, bandet är med, är du med? Det började bra. Hoppas att det håller i sig och hoppas att dessa artister får chansen att utveckla sig. För det är inte alla som får det.

Moto Boy – If only your bed could cry from Susanne A on Vimeo.
(Klippet är inte från Uppenbarelsekyrkan men enligt en källa ska hela konserten inom kort läggas ut på internet.)